2.11.2011

A hade berättat för läkare och sjukskötare som gav honom psykiatrisk vård att han tidigare hade anlagt en brand i en pälsaffär. Vårdpersonalen berättade på eget initiativ detta för polisen. Åklagaren väckte åtal mot A för grovt sabotage och kallade de läkare och sjukskötare som vårdat A att höras som vittnen i målet och lade fram läkarutlåtanden som bevis, av vilka A:s berättelse framgick.

Av de skäl som framgår av avgörandet ansåg Högsta domstolen att läkarutlåtandena kunde tas emot som bevis och att läkarna och sjukskötarna fick höras i målet som vittnen, fastän de inte enligt gällande stadganden hade haft rätt att på eget initiativ berätta om sina brottsmisstankar för polisen. Vid bedömning av frågan om vilken betydelse A:s berättelse för vårdpersonalen hade som bevis beaktades de omständigheter under vilka A på sjukhuset hade berättat om saken samt den omständigheten att A under förundersökningen och i rätten hade bestridit att han skulle ha gjort sig skyldig till brottet i fråga.

RB 17 kap 2 §
RB 17 kap 23 § 1 mom 3 punkten
RB 17 kap 23 § 3 mom
FörundersökningsL 27 § 1 mom
FörundersökningsL 27 § 3 mom
L om patientens ställning och rättigheter 13 §
L om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 16 §, 17 §